Ja.. i början av sommaren var jag världens lyckligaste. Jag o Mattias skulle ha barn. En liten bebis,, gud så underbart.. Även några kompisar blev gravida samtidigt som jag o vi bestämde att vi skulle följas åt.. gud så kul...

men någonting ville inte funka som det skulle för mej.. Så när alla andra forsatte men graviditeten så försvann min..  I dag fick jag även veta att min Kusin ska ha en liten i Mars.. Min skulle komma i februari..

nu sitter man här o tänker.. tänker på hur kul det hade varit o följas åt med både vännerna och kusinen. ha våra bebis/mamma träffar tillsammans.. men nu blir det inte så.. inte för mej iaf..

Min såkallande kvinnlighet klarar tydligen inte av att göra det kvinnor vanligtvis SKA klarar av.. Ska jag någonsin få bli mamma. Kommer jag att nästa gång klara av att vara gravid.. eller min kropp ska ta bort det med..