Ringde mamma tidigare i dag..  " Hej det e jag.. Hur e läget?" började samtalet med som alltid.. " jodå.. sådär ska man väl säga.. Måste hitta tid till en veterinär för att avliva Sandy i dag"

hmm jag som då ville ta adjö körde såklart till mams för att krama lilla vovven.. Mamma ringde runt och fick en tid, men hon kom på att hon itne kunde den tiden så jag erbjöd mej o vara den personen som gav Sandy den där ALLRA SISTA KÄRLEKEN innan hon slutade andas.. Och gud vad jag e glad för att jag gjorde det..

Hon låg på sin filt.. Hennes egna sandy-lukt filt.. hon fick en spruta så hon skulle somna.. Jag la mej brevid henne på hennes filt och klappade henne och pratade med henne.. Berättade att hon är en fin hund och att hon medverkat i många fina minnen och att vi älskar henne hela familjen (jaja.. jag vet.. lite fånigt kanske) Veterinären kom in och gav henne medel i armen. tog nog bara nån minut så hade hon slutat andas... " Ja nu är det över sa han"....

Ta den tid du behöver.. ta förväl..Ja o det gjorde jag.. tårarna bara rann.. ohh vad jobbigt det var.. men jag ångrar inte en sekund att det var jag som var där inne med henne.. Jag fick säga det jag ville ha sakt innan hon dog.. krama o pussa henne.. Be henne titta ner på lilla Tanja o vaka över henne.. Stängde hennes ögon och torkade bort all dregel som runnit.. Pussade dej på pannan en sista gång.. sa Godnatt och gick ut..

R.I.P sandy älskade vovve.. 12 år blev du.. 12 Lyckliga år med vår familj.. Älskar dej i evighet..