TinkerBellan

Min blogg, Mina tankar, Mina bilder, Mitt liv

Förlåt..

Kategori: Allmänt



Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli, när jag inte ens vet om du kommer att få leva? Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn, men det hörs inga ljud.

Hur ska jag våga älska dig när varje liten nedgång blir till ett avsked i mitt hjärta? När varje småsak - en bekymrad min, en pipande apparat - säger att det är dags att ta farväl?

Lilla vän, där ligger du alldeles ensam och har inte ens en mamma som förmår älska dig. Förlåt.

skriven av Tina http://prematurbloggen.wordpress.com/




Tror vi alla prematurföräldrar känner likadant. iaf kände jag såhär. var svårt att verkligen förstå att det var mitt barn som låg där.

jag kommer ihåg speciellt en sak o det var när sköterskan frågade vad vi skulle ge honom för namn. Och mattias sa Gabriel.. O jag sa direkt Nej Mattias ge honom inget namn. Tänk om han dör. Då kan vi inte ge vår nästa son det fina namnet Gabriel.  Kan säga att det tog ca 3 veckor innan man verkligen kände den dära otroliga kärleken för sitt barn. För man kände ju ännu puffar i magen. så man ville inte riktigt ta in i skallen att det faktiskt var min bebis som låg där o kämpade för sitt liv..

Hemskt att kalla sej för kärleksfull mamma när man en gång i tiden kände såhär...

Kommentarer

  • Tina (Hannahs lilla blogg) säger:

    Jag tror att det är så att det tar ett tag innan man "blir" mamma. Alldeles i början har man liksom inte hunnit fatta nånting, vadå bebis, vadå förlossning, vadå mamma, jag?



    Jag har läst psykologer som säger att man behöver de där nio månaderna innan barnet ska titta ut för att vara färdig för att bli förälder. Att det är en massa saker som ska hända i huvudet och i hjärtat innan bebisen kommer, så att man är beredd att ta emot den. Och när man får barn för tidigt så blir det inte så. Man är inte alls förberedd, och så plötsligt ska man vara förälder. Inte till ett barn utan mer en liten fågelunge eller något. Klart att det tar lite tid att ställa om sig!



    kram!

    2008-12-15 | 13:09:48
    Bloggadress: http://prematurbloggen.wordpress.com
  • mikaela säger:

    Det blir en stor chock. Du var ingen dålig mamma för att du tänkte så, de är säkert jättevanligt. Det är ju tom vanligt att man inte älskar sina barn förrän de är flera månader gamla. Konstigt men sant. Jag förstår ifall du har skuldkänslor men det behöver du inte ha. styrkekramar

    2008-12-28 | 13:31:18
    Bloggadress: http://gwendolenthegood.blogspot.com/

Kommentera inlägget här: